Hoppa till sidans innehåll

Henri Lacroix - världsstjärna

13 DEC 2021 11:37
En treåring som ville sätta en stjärna i toppen på granen såg upp mot skyn och frågade ängsligt hur man skulle få ner en stjärna för att kunna sätta den i granen. En stjärna är alltid högst upp svarade modern.
  • Uppdaterad: 13 DEC 2021 11:37

Snart är det jul och  slutet av säsong 2021. På Boulistenautes hemsida ger den flerfaldig världsmästare Henri Lacroix intervju. Undertecknad har tagit sig friheten att översätta denna intervju för att vi som inte kan franska ska få reda på hur en av världens bästa spelare tänker. Han minns sin otroliga karriär och delade några tankar om dagens boule. En brasklapp är befogad. Översättningen kan vara missvisande och inte ge en rättvis bild av intervjun. Intervjun finns på franska i sin helhet på  Boulistenautes hemsida.

Förra helgen vann du europacupen för klubblag igen. Ni var favoriter, men det fanns tre eller fyra lag som var seriösa utmanare som ni mötte. Vad tycker du?

  • Ja, I åttondelen tog vi schweizarna med världsmästaren i singel, Molinas. Vi spelade bra och vann utan att behöva spela tripplarna. Sedan vann vi mot Belgarna, de är en fantastiskt lag, de är underbara, vi hade en fantastisk tid med dem och de har en exceptionell hög nivå i sitt spel. Alla matcher var väldigt jämna och väldigt vackra. I semifinalen mötte vi italienarna, med Calissi och Arcolao, som vi känner väl och de spelar väldigt bra. Vi vann även mot dom utan att behöva spela tripplarna.

Sedan blev det final mot Monaco och där blev tripplarna avgörande

  • Monaco är mycket bra med Jean-Pierre Lelons, Éric Motté, Millo, Denis Olmos och deras spanska spelare är väldigt stark. Det är en väldigt trevlig klubb. Vi vann tripplarna och segern kändes ännu bättre eftersom det var bra spel.

Ni blev världsmästare i trippel förra månaden i  Spanien. Du var väldigt rörd efter finalen av flera anledningar. Kan du berätta om det?

  • Känslan efter segern. Det var ett mästerskap där vi hade åkt med mycket lust, i en period där Coronan hindrar oss från att spela så mycket som vi skulle vilja. Dessutom var det Philippe Quintais sista match i Frankrikes landslag. Att han slutar kommer att lämna ett stort tomrum i Frankrikes lag, för många människor och även för mig. Jag har länge ansett honom som den ideala partnern, på grund av spelet han spelar, men också utifrån den vänskap och förståelse som vi har. Quintais är fenomenal och redan legendarisk.

 

  • Jag gick med i det franska laget 2001, med Suchaud, Sirot och Quintais. Året innan hade jag förlorat min far. Vi var världsmästare och min största smärta var att han inte var där. På finaldagen, den 21 november, skulle han ha fyllt 68 år. Det skapade också mycket känslor.

Sedan 2001 är det första gången du inte varit på planen i slutet av en världsmästerskapsfinal. Hur kändes det från sidlinjen?

 

  • Du vet, jag bad om att få gå ut och det var ett bra beslut. Jag missade många chanser som hade gett oss försprång i matchen. Det var jämt mellan oss och spanjorerna .Om det hade suttit någon annan på redervbänken kanske vi hade fortsatt spela men vi hade Quintais på bänken, varför skulle vi inte använda honom då? Det fungerade, han gav oss fördel och vi vann.

Det krävdes också en exceptionell Suchaud, eller hur?

  • Eh ja. Det var det starkaste under hela mästerskapet, han hade inga känslor, bevisade än en gång att han är en mycket stor man, De två sista skotten i matchen vid ställningen 10-10 var över 9 meter och han stannar på bägge. Att göra det i finalen i ett världsmästerskap är klass.

Quintais avslutar sin internationella karriär, och Suchaud har sagt att han inte är säker på om han kommer att fortsätta. Två på en gång, det är mycket, eller hur?

 

  • Suchaud har inte slutat än. Jag tror att om vi ringer honom så kommer han och spelar. Det är kanske dags att förnya landslaget. Det finns spelare som vill mer. Vi äldre har inte alltid lika stor motivation och någon gång måste vi ge vika för unga.

Precis, när du har vunnit så många titlar, så många mästerskap, så många stora tävlingar, var hittar du motivation, hur hittar du fortfarande utmaningar att övervinna?

 

  • För mig är det ett faktum att jag gillar Petanque. Jag har tränat och spelat sedan jag var liten, och jag älskar fortfarande att spela.

Är man inte trött på resorna och andra begränsningarna som påtvingats eller om jag förstår det rätt, när du väl är igång och spelar är det roliga fortfarande kvar?

 

 

  • Speciellt eftersom, som jag berättat tidigare, perioden vi går igenom gör att många tävlingar ställs in och vi vill ha kul i de som är kvar. Så självklart är motivationen inte densamma som jag hade för femton år sedan, men den kommer när vi går vidare i tävlingen.

 

Vi känner också att det som inte har försvunnit är tävlingsinstinkten, nederlagets avsky. Vi kan se det tydligt när förlusten är nära och plötsligt ser vi ditt öga lysa lite starkare. Har jag fel ?

 

  • Jag har fortfarande turen att kunna det

 

För tjugo år sedan, som vi sa, firade du din första världstitel, och sedan dess har du spelat i Frankrikes lag. Under dessa tjugo år har petanquen förändrats, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Du som alltid stått i första raden, hur ser du på den här perioden?

  • På internationell nivå har många saker förändrats: Philippe Quintais berättade att innan jag kom till Frankrikes lag hade han deltagit i världsmästerskap där han ibland stötte på extremt svaga lag. I år i Spanien hade de flesta länderna en mycket anständig nivå, och var och en hade minst en spelare som spelade mycket bra.

 

  • Å andra sidan, för alla franska spelare är jag inte säker på att petanque har utvecklats i rätt riktning. Förbundet har skapat ett gäng kategorier, befordran, elitheder, veteraner, juniorer, kadetter, kvinnor, klubbtävlingar, Coupe du Var, Coupe de France ...

 

  • Alla spelar på sin egen bana. Jag, jag började som elva år gammal, och jag spelade tävlingar öppna för alla, där fanns de bästa från klubbarna, regionen eller Frankrike. Det var nästan 500 000 spelare, i dag är det mindre än 300 000: det måste finnas ett problem någonstans.

 

  • Jag tror att allt det där har förstört charmen, attraktionen som folk hade för petanque. Du ser det här stället (vi är i La Crau, nära Hyères, reds. anm.) på den tiden var det varje lördag mellan kl. 7-10 hundra dubblar, och alla spelade mot alla, och vi var elva, tolv år gamla. När vi förlorade klagade vi inte, vi såg de andra spela. Idag, om det inte finns tröstturneringar, ett B, ett C, är ingen glad. Något har gått fel.

Du pratade tidigare om nivåhöjningen i många länder. Det är verkligt och ändå är det i slutändan nästan alltid Frankrike som vinner. Anta att du är en tränare från Thailand, Madagaskar, Belgien eller Italien: vad skulle du fokusera på eller med andra ord vad tror du att de saknar? , för att bättre utmana Frankrike och nå det högsta steget?

 

  • För Madagaskar eller Thailand tycker jag att urvalssystemet ska ses över. Till exempel fick vi veta att Thailand i år hade anordnat en urvalstävling och de tog de fyra semifinalisterna, de vann sin plats, Det är inga problem med den tekniska nivån men plötsligt befinner de sig i ett lag som systematiskt tar sikte, som inte har grunderna för att vinna ett världsmästerskap, medan det i det här landet finns mycket bättre lag. För madagaskerna är det samma sak. De har tekniken och  medel att bilda ett lag med en bra läggare, en riktig mittspelare och en skytt som kan hota fransmännen mer än de har gjort i två senaste världsmästerskapen.

 

  • Belgiens landslag behöver ett generationsskifte. När man ser nivån på belgarna som vi mötte i Europacupen för klubblag tror jag att det finns ersättare. När det gäller Italien är min personliga åsikt att de inte kommer att vinna så länge Diego är med, även om han är bäst. Han är för personlig, han spelar för mycket för sig själv. Han får sina partners att spela sina klot först, för att behålla sin klot till sist. Vi såg det i början av semifinalen. Plötsligt är det obehagligt för hans partners, de kom inte överens och hela laget fick problem.

 

Den franska landslagsdräkten är viktigt för dig. Du känner dig förändrad när du tar på dig den. Har jag fel ?

 

  • Det är normalt, jag kämpar för mitt land, tröjan ligger mig varmt om hjärtat.

 

 

Vad skulle du vilja säga till en ung spelare som drömmer om att spela med i det franska laget?

 

  • Jag vet inte om jag är särskilt skicklig i att svara på det men jag ska ändå säga hur jag känner och vad jag tycker. I Frankrike tror jag att det finns många spelare som skulle kunna vara aktuella för landslaget men nästan alla behöver hjälp på vägen. Många är inte tillräckligt respektfulla på planen, eller i sociala medier, mot oss som varit där i åratal.

 

  • Du måste bevisa för dig själv att du är bra, vara cool, respektfull, och det kommer att hända av sig själv. Om man visar sin respekt för landslagsdräkten och visar att man är kapabel så måste man satsa på det. Då kommer dörrarna öppnas för landslaget.

 

Skribent: Bill Jakobsson
E-post: Adressen Gömd
   
   OBS
Det krävs Covidpass för att vistas i hallen.
Ladies night - Inställd

 

 

 

fjadern_side

 

Bildresultat för youtubelogga

Se boulefilmer på Youtube.

 

Bildresultat för vädersymboler

Vädret i Malmö

Postadress:
Malmö Bouleallians
Genarpsgatan 6
212 28 Malmö

Besöksadress:
Bouletoftahallen, Genarpsgatan 6
212 28 Malmö

Kontakt:
Tel: 0700644625
E-post: This is a mailto link

Se all info